blog featured image

En ny lag är på gång att införas i New York City. Det ska bli olagligt att fråga de som söker jobb vilken lön de hade i tidigare anställningar. Enligt den nya lagen får arbetsgivaren inte ställa frågor om vare sig lön, bonus eller andra förmåner under anställningsprocessen.

Den demokratiska kongressledamoten Eleanor Holmes Norton säger i ett pressmeddelande att syftet med den nya lagen är att bekämpa diskriminering.

”Minoriteter och kvinnor diskrimineras i anställningsprocesser och löneförhandlingar”, säger Norton.

Hon säger även att många personer dras med låga lönenivåer under hela sitt yrkesliv på grund av att de tidigt i livet hade en orättfärdigt låg lön. Hon menar att den nya lagen tvingar arbetsgivaren att basera lönen på vilket värde den sökande skapar, inte på kön, ras eller etnicitet. Att arbetsgivare tycker det är okej att fråga jobbsökande vad de tjänade på sina tidigare jobb är en dold form av diskriminering, menar Norton.

I USA är man mer noggrann med att undvika diskriminering i anställningsprocessen än vad vi är, här i Norden. Det är inte okej att be de sökande att ange nationalitet, modersmål, ålder, kön, civilstånd eller antal barn. Dessa uppgifter är inte relevanta och följaktligen bör man inte fråga om dem. Men här i Norden är det mycket vanligt att man gör det, även idag.

Vad får man fråga om i Sverige?

Följande områden är det förbjudet att fråga om:

  • Graviditet, adoption, familjeplanering
  • Religion och kultur
  • Sexuell orientering, könsidentitet och könsuttryck
  • Politisk uppfattning och medlemskap i arbetstagarorganisation
  • Uppgifter om hälsa
  • Förhållanden som inte är relevanta i samband med anställning

Med andra ord är det inte förbjudet att fråga om lönen, trots att vi i Norden har en bra bit kvar innan vi har lika lön för lika arbete. Det vet alla, även vi som jobbar med rekrytering. Men klarar vi av att vara helt professionella när det kommer till löneförhandlingar?

Om du frågar rakt ut kommer de flesta sökande att tala om vad de tjänar. Det är inte en rättvis utgångspunkt för den löneförhandling som ska ske längre fram i processen. Samtidigt är pressen på att hålla ner företagets kostnader högre än någonsin och som rekryterare förväntas du bidra till att lönerna inte blir för höga.

När och hur ska man ta upp frågan om lön?

Jag har tidigare skrivit om när det är rätt att tala om lön i rekryteringsprocessen. Mitt råd var och är fortfarande att man bör ta upp frågan tidigt, dvs. i början av rekryteringsprocessen. Ta reda på vilka löneanspråk den sökande har. Annars riskerar du att genomföra en hel process, där du efter tester och tre intervjutillfällen ställs inför situationen att finalkandidaten tackar nej på grund av att lönen är för låg. Och där sitter du och tvingas börja om från början.

Här talar jag dock om att ta reda på vilka förväntningar den sökande har. Det är något helt annat än att utifrån den maktposition du har som rekryterare/chef fråga rakt ut vad den sökande tjänar idag. Jag måste erkänna att även jag har gjort det. Det är lika bra att vi reder ut det direkt, har jag tänkt. Men med åren har jag blivit lite klokare i mitt jobb som rekryterare och frågar istället om de sökandes löneanspråk, inte vad de tjänar idag.

Vilken lön ska man erbjuda?

Det finns bara ett rätt svar på den frågan, och det är marknadslön. Marknadslönen kan ha ett spann mellan X och Y, och de som är bäst på att förhandla kommer att hamna närmare Y. De som är mer försiktiga får nöja sig med en lön runt X.

När du ska fastställa vad marknadslönen är måste du gå grundligt tillväga. Gör en analys av lönenivån på avdelningen och vad de anställda med motsvarande arbetsuppgifter eller befattningsnivå tjänar. Skaffa dig en uppfattning om vad lönen bör ligga på om den sökande är ung och oerfaren, respektive äldre och erfaren. Kontakta gärna rekryteringsbyråer som jobbar specifikt med din bransch. Det kan vara bra att först fråga vilka förväntningar den sökande har på lön och andra förmåner och därefter berätta vilken lönenivå företaget tänkt sig för det aktuella jobbet.

Som chef/rekryterare vill du självklart fatta de beslut som är mest lönsamma för verksamheten, det är ju trots allt det du blir bedömd efter. Då kan det ibland vara frestande att erbjuda en lön som ligger under marknadslönen. Men är det verkligen lönsamt på sikt? I längden tror jag att marknadslönen vinner, även ur lönsamhetssynpunkt.

Hur kommer din nästa förhandling med en sökande att se ut?